Atlantis

BudskapsPortalen

 

 

Azorerna, september 2012:

 

Att få anlända till Azorerna var en gåva i sig, men aldrig hade jag trott att jag skulle få uppleva en sådan lycka och frihet. Det var verkligen som att komma hem och hela mitt väsen kände att så här vill jag leva; i naturlig skönhet, grönska, värme, lugn och stillhet. Det var som en saga, ett paradis och det är mycket svårt att komma tillbaka till vår verklighet. Men det ligger en uppgift och gåva även i detta. Att få uppleva naturens skönhet och rikedom på ön var som att få återvända till Moder Jords ursprung, till den form som hon var ämnad av vara i; urkraften, evigheten, det oförstörda och det orörda.

 

Redan första dagen blev jag visad en syn av ett strålande, vackert, gyllene tempel som låg på en bergssluttning, omgiven av frodig grönska, blommor, små vattenfall, bäckar och en sjö. Under hela vistelsen på ön, när vi simmade med delfiner, vandrade i djungeln, badade i varma källor och vattenfall och simmade i gult, 40-gradigt vulkanvatten, kände jag en enorm närvaro. Jag såg flera ljusglimtar, kände av naturväsen och fick en syn av Ärkeängel Mikael. Men jag fick ingen kontakt, inga budskap.

 

Så kom stormen! I tre dagar stormade det och jag fick en syn om hur en helt ny väg skapades, en rak ”motorväg” med mörkret och ljuset som gemensam väktare på var sin sida om denna människans nya väg: Ny tid, ny era – stormen i våra liv rensar bort allt det gamla. Morgonen efter fick jag höra det gamla ordspråket; ”Morgonstund har guld i mund”, med förklaringen att just i gryningen har våra andliga hjälpare lättast att förmedla vis kunskap till oss. Så vi ska hålla oss redo i dessa ögonblick, för de är skira och snabbt förbigående.

 

Så fick jag då äntligen kontakt: Sista dagen låg jag ensam i en solstol i trädgården med fantastisk utsikt över Atlanten och njöt. Plötsligt var de där, sju-åtta vackra, ljusa, långa, feminina, andliga väsen, som sa: - Nu är vi här!

 

Vi är nu samlade här för att sända er ett minne från vår tid, som nu snart är er tid. Er tidsrymd möter sitt slut och går in i vår tid igen, så att vi kan mötas. Flera plan är nu på väg att synkroniceras så att Människan ser sin högre version och kan verka utifrån den. Moder Jord är förberedd på alla hennes plan och Universum väntar tålmodigt. I den stund den nya födelsen möter dagens ljus, tänds de kanaler som lyser upp framtiden. Det är där vi möts igen.

 

Vår närvaro härstammar från en energikanal bortom tid och rum, igenom vilken vi färdas genom rymder. Vår avfärd från Jorden var inte den som oftast beskrivs i Er historia och ni vet detta. Vårt folk inte under. Vi förflyttades till en annan dimension inuti flera dimensionsplan och gick vidare i vår utveckling, med hjälp av vår förenade tanke som Ett. En del av oss återföddes på Jorden och de flesta är idag verksamma inom Era miljö- och hjälporganisationer samt inom den andliga sektorn som nu blommar på Er Planet … Kom, ska vi visa var vi bodde: Precis nedanför den största vulkanen på Centralplatån, bredvind en liten grön sjö som bildats efter det sista vulkanutbrottet, levde vi ett gyllene tempel, som vi redan visat dig. Det var stort, ungefär som era köpcentra av idag. Det låg på en enorm klippavsats av lava och bestod av flera olika energirum i de olika väderstrecken. Lavastenen hade stor betydelse för samarbetet med våra andliga energier och bidrog till joniseringen. Stora gyllene, vibrerande pelare höll upp vårt tempeltak, som hade en stor kristallpyramid i mitten. Den, tillsammans med våra tankeenergier, försåg oss med det informationsflöde vi behövde samt möjliggjorde att väder och vind, stormar och regn aldrig påverkade vår inomhusmiljö. Vi hade konstant 27 grader varmt och strålande sol utomhus. Vi lät alltid, genom våra gemensamma tankeriktningar, regnet falla nattetid, så våra omgivningar var frodigt grönskande och i dalen nedanför vårt tempel odlade vi och forskade fram många olika sorters frukter, bär, grönsaker, örter och kryddor. Vissa sorter som ananas, fikon och apelsin samt flera läkeväxter har framtagits genom vårt arbete, för er skull.

 

Vi hade uppgifter i var och en av våra individuella kroppar och vi hade konstant kontakt med våra högre versioner av våra Själv. Vi visste att vi var inplacerade i de jordiska kropparna av egen fri vilja för att utvecklas samt utveckla Moder Jord och hennes energifält inför Ert antågande. Men vi utvecklade även grödor som sedan skulle utplanteras i andra stjärnsystem i olika Universa. Planeten Jorden var en försöksplanet på flera olika plan och just hennes naturliga rikedom möjliggjorde flera stora forskningsresultat. Våra uppdrag bestod i att ta fram läkande och närande växter som lätt kunde planteras på andra planeter. För detta arbete samarbetade vi med andra ljusenergier, alltså andliga väsen som kom ner i tillfälliga fysiska kanaler för att undervisa oss. Oftast hade vi de stora sammankomsterna i de tunnelsystem som alla de vulkanutbrott format under jorden. Där var de känsliga andliga väsen helt i beskydd från strålning och skadliga ämnen på Jorden.

 

Vi färdades med våra kroppar till fots, men via tankens kraft kunde vi färdas med ljusets hastighet i våra eterkroppar. Då låg våra fysiska kroppar kvar i särskilda energirum i vårt gyllene tempel och liksom laddade batterierna. Detta innebar att vi kunde bli riktigt gamla, upp till 300 år. Resandet på detta sätt var väldigt effektivt och användbart när vi snabbt behövde resa runt jordklotet för att samla in frön eller hämta växter som kunde bli till nytta i vår forskning. Vi använde energi från en källa som ni ännu inte har tillgång till. Den låg i mitten, under vårt tempel i lavaklippan och strömmade ut i alla riktningar. Men vi kunde styra den med våra tankar, så att den var starkare i vissa sektioner och svagare i till exempel sovsektionerna. Denna energikälla går att jämföra med Solen, men utan den brännande effekten.

 

Oftast levde vi i grupper, som även arbetade tillsammans. Vi levde en livsstil, inte alls uppbyggd på det sätt ni lever idag. Vår vardag startade med glädje; det var ljusfest varje gryning med dans och sång och tacksamhet för den frodiga grönskan. Sedan njöt vi av all den goda frukten som Moder Jord gav oss och sedan vilade vi våra fysiska kroppar, våra sinnen och våra tankar under Solen och badade i vattnet. Därefter tog vi oss an alla de spännande och fascinerande utmaningar som låg i att forska fram bättre grödor i samarbete med Jorden. Vi trivdes med att arbete med kroppen, samtidigt som vi njöt av att vila den. När vi uppnått de olika delmålen, lät vi våra toner vibrera vid vår energikälla, så att alla berörda ljushierarkier hörde och kunde anlända via deras kanaler för att se resultaten och sedan ta med dem till behövande planet- och stjärnsystem.

 

På vår kontinent Atlandis som vi levde på och som det idag bara finns några få öar kvar av på Er Planet, befann sig flera uppblandade befolkningar från olika stjärnsystem. De levde längre ner mot haven och hade olika uppdrag tillsammans med vattenfolket att sköta utvecklingen under vattenytan. Men det fanns även befolkning som enbart skötte ett så kallat jordbruk med djurutveckling och mineralutveckling. All strategi utgick från de olika befolkningarnas högre versioner i en enhetlig symfoni – vi kan inte beskriva det på annat sätt med Era ord. Ni lever inte så idag, men är på väg, … Det är därför den andliga världen hela tiden föder er med Vi-känslan. För i era högre versioner verkar allt som Ett och går ner i era fysiska kroppar som strålar ut - olika strålar men från samma källa. När ni som Ett begriper detta, kommer ni att samverka i stället för att kriga med varandra.

 

Våra tankar tillverkade allt det vi behövde och önskade och vi gav hela tiden tillbaka med vår kärleksfulla uppskattning till Moder Jord. Vi skötte henne som vår Moder, som gav oss allt vi behövde i gengäld. Ibland bad hon om att få komma till uttryck och förnya sig och då skedde vulkanutbrott, jordbävningar, stormar och tyfoner. Men vi var alltid förberedda och skyddade, tills den dag då vi alla i gemensam handling och tankefusion gick vidare till andra dimensioner. Det var en kraftfull dag, där alla medverkade: Kosmas, Universa, Solsystem, Mästarhierarkier, Moder Jord, hennes befolkning, djur och naturväsen samt hennes grönska. Vår tid var klar och vi fick gemensamt nya uppdrag i nya världar. Det var en stor, stor förändring, samtidigt ett avslut, som även delvis var smärtsam. Men inget gick förlorat. Allt var avklarat för att förbereda den nya tiden – Människans tid!

 

Nu har ni levt er igenom er tid och närmar er nu ert uppvaknande, er blomning. Vi vet att ni vet att hela Sanningen återstår att förstå, men vi vill gärna bidra med denna information att Alltet existerar Evigt i var och en av Er, ingenting försvinner eller går förlorat, vad som än händer. Vi dansar, sjunger och gläds ständigt i livets väv, i den eviga utveckling som vi alla ingår i.

 

Som människa har Ni det största uppdraget att skapa nya världar, där vi kan utvecklas tillsammans. Ni skapar även förutsättningar för en ny ras som kommer att ta över Moder Jord efter Er. Snart möts vi fysiskt och då kan vi äntligen dela våra erfarenheter.

 

Inför Er gryende Morgondag ber vi för att Ni ska förstå Er storhet, Er skönhet och Er skaparkraft.

 

Vi är Era Systrar från Atlandis, då flera av Er var med oss!

 

ÖrtGudinnorna från Centralplatån, Atlandis

Tack!

 

 

Budskap från Azorerna

 

Efter en veckas meditation på ön med otroligt stark närvaro, besök av Ärkeängeln Michael och våra ljussystrar från Atlantis tid samt information om våra tidigare namn och uppgifter, var det så dags för den slutliga meditationen på öns högsta vulkan, där vi fick möta våra forna Jag, se det gyllene tempel som vi bebott och vetskap om våra engagemang under den tiden. Vi hade alla varit aktiva inom trädgårdsforskning och fick möta ett minne om hur vi skapade den första ananasen. Det var svindlande och vi överlämnade oss, ...

 

Yvonne

 

 

Azorerna; Meditation vid vulkansjöarna Sete Citade – 10 september 2013:

 

Tidigare under veckan hade vi alla i en meditation fått veta våra namn som vi bar under vår vistelse på Atlantis under det sista livet. Vi såg oss även dö och överlämna våra fysiska kroppar till Moder Jord.

 

Genom Elisabeth alias Rosa:

 

Mitt i ett flöde av kraft; en nyuppväckt kraft som aldrig kan släckas eller förstöras, endast stärkas. I livets cirkel som slutits nu och som för varje dag kommer att bli starkare och starkare, utan början och utan slut, men i ett evigt Nu.

 

Genom Maria Magdalena alias Guld:

 

Hjärtat ropar efter frihet, lätthet, gränslöshet, att bli Ett och jag kan känna det i min kropp. Vill förmedla så mycket glädje, kärlek och insikt i att man kan förhålla sig annorlunda till livet och vardagen. Jag förmedla detta till mina barn, mina själsljus och alla jag möter. Låt detta manifesteras i hjärtat hos människor. Låt rädslan ersättas av tillit, kärlek och tro på allas oändlighet. Jag känner en intensiv längtan hem – inåt – till det ursprung jag härrör ifrån. Bitterljuv längtan där glädjen, skratten och sorglösheten/kan/tar plats. Jag känner kontakt med Moder Jord och Fader Himmel, känner mig så kärleksfullt hållen och vet att det är en känsla alla kan uppleva i sinom tid. Vi går alla den väg just vi ska vandra. Låt kraften, samhörigheten, insiktsfullheten som så tydligt kommer till uttryck här, även få synas i vår vardag. Känner sådan kärlek och närhet till mina medsystrar/Gudinnesystrar. Jag älskar livet! Jag älskar också sorgen, smärtan och mörkret, för att det är en del av livet. Jag hör ljudet av susande träd, då vinden tar vid, insekter som flyger bland blommorna omkring mig. Jag ser det blånande havet i fjärran och den gröna grässluttningen som belyses av solen, där vårt tempel en gång stod på Atlantis tid.

 

Genom Rita alias Anëss:

 

Jag är på Azorerna med mina systrar på återträff. Jag minns att jag sprang omkring här och jag känner igen dofterna och ljuden. Jag försedda fröna och växterna med vatten. Jag vill göra denna plats till en upplevelseplats där alla barn och alla andra kan springa och leka och känna dofter och ljuv musik. Alla är vänliga mot varandra och vill varandra väl. Alla är Ett. Det finns inga krig och inga konflikter. Alla bara ÄR och gör sådant som de är bra på och bjuder generöst på detta. Solen värmer och vi tar oss fram med några fordon som är miljövänliga.

 

Genom Ulla-May alias Mega:

 

Här är jag nu på den urgamla platsen där skapelsekraften flödar i kärlek. Tillsammans var vi ett i Alltet i himmel och jord förenat. Vi lekte fram naturens skönhet, frukter och blommor, allt att njutas och glädjas av. Inga krav, inga måsten, inga begränsningar – alla var vi Ett i glädje, kärlek och skapande. Längtan hem är stark, att åter få minnas, uppleva samma lekfullhet och glädje som då. Må jag minnas Allt i detta Nu, förenad med mitt forna Jag och att mina kroppar integreras i helhet.

 

Genom Madeleine alias Lotus:

 

Jag föddes i en Lotusblomma. Jag liksom bara flög ut ur den, lätt som en plätt. Som ett mellanting mellan fefjärilsblomma och fefruktsstjärna svävade jag fram och jag hade förärats uppgiften att vara mästararkitekten till alla dessa blommor som vi odlade på Atlantis tid. Det vill säga jag ritade dem innan vi tog fram dem. Jag ser ett stort guldregn som porlar ner och jag får motta en stor guldkula i min famn, som jag sveper in i blått ljus och andas in via kronchakrat, så att jag kan lyfta fram och förstärka ljuset och kärleken från Atlantis till min konst och poesi idag. Om natten gick jag ur min kropp och min själ antog skepnad av en fjäril, som pollinerade öns blommor. Guldkulan var för att jag skulle komma ihåg guldet inom mig.

 

Genom Anette alias Amber:

 

Vi gläds åt återseendet, vi jublar över ert uppvaknande. Lev i nuet och sprid ert Gudomliga stoft över jorden. Bekymra er inte över hur, det sprids som ringar på vatten, som en epidemi. Ni är inte ensamma, ni har många ljussystrar och bröder. Tiden är snart inne för ett kvantumsprång, som kommer att påverka hela mänskligheten och allt annat levande på er underbara planet. Tack för att ni återvänt, vi har väntat länge men det var förutbestämt, så vi visste att ni skulle komma, tack!

 

Genom Irma alias Pärla:

 

Älskade Stjärnsyster, äntligen har du kommit tillbaka till den plats som du älskade så mycket. Vilket lyckligt liv du levde; du skapade underbara blommor tillsammans med dina medsystrar, levde och lekte ihop i harmoni. Du kan alltid skapa denna harmoni inom dig, när du känner oro. Hämta in den här känslan; underbara blomdofter och dessa vackra vyer och all din oro är borta. I detta liv är detta din bästa meditationsplats. Andas in dofterna och de vackra vyerna, den gröna sjön och den gröna sluttningen som ni en gång bebodde.

 

Genom Yvonne alias Inka:

 

Min väg är redo och jag öppnar nu det fönster mot svunna tider som så många av er längtat efter att få skåda igenom. Våra väsens essens ligger som en vibrerande hinna över marken ni beträder på Azorerna; denna plats som var vår lekplats för mycket länge sedan. I det liv vi tog form igenom, skapade vi förutsättningar för människans leverne på jorden. Vi forskade fram de bästa odlingarna och begravde frön på exakt djup i marken, så att de skulle kunna återuppstå efter oss, efter den stora förändringskatastrofen, då vi lade oss ner och överlämnade våra fysiska kroppar till moder jord för att återvända till ljuset.’’

 

Genom alla liv ni genomlevt har ni sökt kontakt med ert ursprung, men det är först i detta liv som ni når era hjärtans portar och återfår minnet av er gudomliga skaparkraft. Vi har följt era vägar och lett er genom mörkret för att få er att förstå att ni är ljuset. Ännu återstår många trappsteg men i tanken är ni hemma totalt befriade där längtan har övergått i vetskap. När era kroppar i detta liv har utfört de uppgifter som legat i era system, återvänder ni alla till det ursprung och glädjefulla ljus vi alla här stammar ur.

 

Där ska vi vandra vidare i skapelseprocessen och starta nya förutsättningar för nya världar och nya livsformen. Det är just detta som är livsglädjen och skaparkraften och dess essens ligger inom era kärnor. När kroppen dör planteras dessa kärnor i era ursprungliga ljuskroppar och ni får tillgång till all kunskap, all historia och all framtid-som ett.

 

Vi vandrar i evigheten tillsammans men från och med nu kan vi vandra medvetet sida vid sida, hand i hand och föra varandras uppdrag i hamn. För tillsammans har vi satts att förvekliga människans blomning. Ni är här för att få tillgång till denna vetskap, blomma i er egen förståelse och sedan inspirera er omgivning till sin egen blomsterprocess. Allt enligt den plan ni själva förverkligat genom att ta livsplanen på jorden i kraft.

 

Vi förbliver och förväntar vår närvarande kommunikation i allt större skala framöver.

 

Blomstergudinnornas tempel,

Azorerna

 

Med blommor till er!

 

Tack!

Artikel ur Inspiretidningen, september 2013:

 

Azorerna – en hälsning från Atlantis?

 

Någonstans i Atlanten, mellan Europa och Amerika, ligger nio vulkanöar som i en sagovärld, helt avskilda, oförstörda och frodigt gröna. Dessa öar präglas av Gudomlig skönhet, där naturens krafter formskapar vidunderliga vyer som reflekteras av djup vördnad. Är denna urgamla plats rester av det mytomspunna Atlantis?

 

Längtan efter att återfinna vårt andliga ursprung tog oss till en av dessa vulkanöar, Sao Miquel. Vi var åtta kvinnor från skilda orter i Sverige som möttes upp i byn Candelaria, vars namn betyder Ljuslåga efter ett helgon som levde på 1400-talet. Redan vid ankomsten slogs vi av den färgstarka grönskan, de azurblå Hortensiorna och den hänförande utsikten över oändligt hav. Stillheten infann sig direkt. Hela atmosfären på ön andades minnen från en svunnen epok. Hade vi upplevt tidigare liv här?

 

Första dagen tog vi oss upp i vulkanbergen till Parque Terra Nostra, där Ungdomens källa ligger; en gyllengul svaveloas från 1700-talet, belägen mitt i en storslagen park med tusentals växter och träd från hela världen. Att få omslutas av det 40-gradiga varma och helande vattnet från en vulkankälla under mark, var som att möta Moder Jords kärleksfulla famn.

 

Andra dagen åkte vi på en guidad tur rakt ut i Atlanten för att simma med delfiner. Vi visste inte vad som väntade oss och redan innan vi hann fundera så såg vi de första delfinerna; de hoppade, dök och lekte framför våra ögon. Vi fick sedan, två och två, så försiktigt som möjligt glida ner i det 3000 meter djupa havet och uppleva dessa magiska varelser simma alldeles nära oss. En del av oss fick se dem i ögonen, andra hörde deras sång och några av oss bara njöt av deras närvaro. En av oss, Maria Magdalena, som är gravid fick till och med samtala med dem. Det sägs att delfiner balanserar människans kronchakra genom sin andliga lekfullhet och det var precis det vi upplevde. Ljuset vi såg stråla från havets botten, var det kristalljus från Atlantis?

 

På tredje dagen tog vi oss åter upp i vulkanbergen, denna gång till naturparken Caldeira Velha. Där vandrade vi in i ett urgammalt växtrike; en prunkande regnskog som omslöt oss med sin grönska. Vibrerande stillhet vilade i luften och toner från svunnen tid vidrörde våra hjärtan. Mitt i djungeln låg det mest ljuvliga vattenfall, där vi tillbringade förmiddagen i dess varma vatten. Källan var på vissa ställen så varm att det kokte ur marken. På vägen hem besökte vi en 100-årig ananasplantage, där vi fick veta att det tar 18 månader för en ananas att bli mogen frukt. När vi kom tillbaka till Candelaria blev vi inbjudna till byns årliga ljusfest för att fira deras ljushelgon. Med pompa och ståt fick vi vandra i procession tillsammans med alla uppklädda byborna, längs blomstersmyckade och dekorerade gator i vackra färger. Vi berördes av hur hela byn lade ner all sin själ i denna festlighet, av deras stolthet och hur de i total gemenskap värnade om sin uråldriga tradition.

 

En hel dag tillbringade vi på havet; vi åkte ut på delfinsafari och hade turen att möta fyra olika arter av delfiner, som lekte och visade upp sin livsglädje för oss, precis bredvid båten. Deras glädje smittade av sig och vi kände oss som pånyttfödda. Vissa sorter var mer lekfulla, andra var skygga, några graciösa och utstrålade salig värdighet. Vi hade inte kunnat ana att delfiner kunde visa upp så skilda beteenden. Kanske var det vår sång som gjorde dem mer nyfikna, och för ett kort ögonblick fick vi vara delaktiga i deras liv.

 

Under veckan mediterade vi dagligen och sista meditationen utfördes på öns största vulkan med två vulkansjöar vid Sete Citade: Vi körde upp längs en slingrande väg som kantades av enorma blomsterhäckar. Vyerna var hissnande. Plötsligt fick vi en känsla av att vi skulle stanna och vi körde in på en liten grusväg. Det var en ödslig plats med magnifik utsikt över Atlanten. Vi insåg att här hade vi varit förut! I meditativt tillstånd kontaktades vi av våra forna Jag från Atlantis och i just detta tidlösa ögonblick öppnade sig Moder Jord och visade oss platsen där vi tidigare levt. Ljusvarelser berättade för oss att vi varit ansvariga för trädgårdsprojekt och skapandet av nya frukter på ön. Vi hade bott i ett gyllene tempel, med en kristallenergi i mitten. I en gemensam syn fick vi även uppleva hur vi alla levde i glädje, frihet och kreativitet, utan begränsningar. Det var äkta harmoni, ren livsglädje och sprudlande energi, utan konflikter, stress eller krav. Varje morgon möttes med entusiasm och vi tog oss an dagen med största tacksamhet. Precis som vi åtta har levt denna vecka.

 

Är vårt ursprung ren kärlek? Kan vi genom att leva i syster- och broderskap få tillbaka livsglädjen vi en gång ägde? Under vår vistelse på ön fick vi en glimt av ett annat sätt att leva, som kanske är möjligt att återskapa i vår vardag. Vi återfick minnen om allas vår Evighet som vi nu bär med oss!

 

Några meditationsupplevelser: ”Jag upplevde att jag föll baklänges ner i det djupa vattnet, ner till botten. Där upptäckte jag rester av det gamla Atlantis som sjunkit. Jag såg pelare, ruiner och en liten kristall, genomskinlig, och jag fick en känsla av att den var en skärva av en större kristall; en energikälla. Hela upplevelsen gav mig en fridfull och behaglig känsla och för mig var det här Atlantis.”

 

”Tiden är snart inne för ett kvantumsprång, som kommer att påverka hela mänskligheten och allt annat levande på er underbara planet. Tack för att ni återvänt, vi har väntat länge, men det var förutbestämt då vi visste att ni skulle komma tillbaka, tack!”

 

 

Elisabeth, Irma, Rita, Maria Magdalena, Ulla-May, Anette, Madeleine & Yvonne

 

 

 

 

 

Calendaria

 

Vinden tog tag i all vår Kärlek och lät den färdas över Jorden. Vi tankade ny Kärlek till våra nya versioner av oss Själva och lät Ärkeängeln Mikael aktivera våra andliga nycklar till helig och bortglömd information. I Solar Plexus öppnades porten till dolda minnen och v i fick åter möta våra systrar från Atlantis. Vi såg dem genomföra en ceremoni; en pakt för människans skull, där de lovade att återförenas bortom tid och rum. De stod vid en vacker springbrunn och lät sin kärleksenergi gå ner i Jorden, samtidigt som de såg den förödande jättevågen komma emot dem. Deras epok var över och de överlämnade sig själva som frö till människans utvecklingsfas, djupt ner i Moder Jords mörker.

 

I detta nu återförenades vi med våra systrar från Atlantis och blev Ett. De var som ett minne, ett hologram som omfamnade oss med sin eviga kärlek. De berättade att de bjudit in oss för att skingra det sista mörkret, den sist rädslan och det sista tvivlet. Vi fick se oss blomma som fulländade versioner av oss själva. Denna växtkraft bar vi inom oss sedan paktens ögonblick, och nu bad vi om att få uppvisa och leva ut den. Vi andades evigheternas låga inom våra kroppar och vi lät oss överlämnas till våra högre funktioner, för att leva ut våra uppdrag.

 

Våra systrar från Atlantis berättade vidare att vi nu levde summan av alla våra tidigare liv och att kontakten med Atlantisminnet var nyckeln som öppnade för den nya Gyllene Eran för Människan, slöt cykeln som vi alla genomlevt och knöt ihop alla våra livserfarenheter just i detta liv. Nu är det upp till oss att visa Kärlekens väg och välja Kärlek i alla situationer och till alla vi möter. Vi kan hämta frukten och skörda i detta liv, för att dela med oss av. Allt vi gör och utstrålar, förverkligar blomningseffekten på de vi möter. Det räcker med att vi låter Gudomligheten lysa igenom våra ögon; av tacksamhet och livsglädje över den lycka vi känner för att leva i Skapelsen. Nu äger vi tillgång till Evigheternas Port, där vi, var och en i egen takt kan hämta information i perfekt balanserade portioner, att dela ut och skicka vidare.

 

Vi har valt att vara de som ger av allt vi är, för att få människan att blomma som Ett. I kontakten med våra minnen från Atlantis tid får vi tillång till intelligensen som nu genomsyrar oss alla. Vi är medvetet i Alltet, som högre versioner av våra Jag, och med väl förankring i Skapelsens källa, Intet, varifrån vi nu regisserar våra liv.

 

Affirmationer:

 

”Jag är så rik att jag kan ge av hela mig själv i varje andetag!”

 

”Jag älskar allt och alla jag möter och jag älskar alla situationer jag upplever - i största tacksamhet och glädje!”

 

Tack!

 

Genom Yvonne

 

Azorerna 3 september 2014

 

Var hälsade våra älskade systrar från svunnen tid. Det gläder oss att ni är här igen. Förra gången var ni några andra men det finns många av oss/er ute i världen och det här är en plats vi lättare kan nå varandra på. Denna gång vill vi hjälpa er att komma till insikt om hur enkelt helandet egentligen är. Ni krånglar till det med era onödiga metoder. Det hela ligger på cellnivå, att aktivera cellerna till deras ursprungliga frekvenser. Mer vill vi hjälpa er att förstå att den livsstil ni har, hämmar er andliga medvetenhet. Lyckan ligger i kontakten med det gudomliga, med källan. Men … glöm för den delen inte bort att njuta av livet och samvaron med andra människor, djur och naturen. De sistnämnda har mycket att säga er om ni bara tar er tid att lyssna och ta in det. Att ha överflöd av saker är nytt för de flesta av er och ni behöver inte ha dåligt samvete för att ni lever i ett rikt land den här gången. Ni har alla varit fattiga tidigare men dela med er av det ni kan till sämre bemedlade.

Vi ser fram emot att medverka i era tankar och meditationer den här tiden ni är här.

 

11 september 2014

 

Kraften från Atlanten är kraften från Atlantis. Ni är kraften, utan er medvetenhet och sensibilitet skulle vi fortsätta vara obemärkta som vi varit i så många tusen år. Det är med stor glädje vi meddelar oss till er inkarnerade stjärnbarn. Vi har alltid gett tecken till människorna, få har märkt dem och ännu färre har blivit trodda och förstådda när de berättat vad de upplevt. Äntligen är tiden mogen, nu kan vi släppa lite på ridån. Ni vet så mycket och den stora massan behöver er och era tolkningar av våra budskap. Det är med glädje vi ser er kamp att nå ut med era skrifter och bilder. Det är rätt sätt. Man kan inte tvinga någon som inte är mogen men när sökarna kommer är ni beredda att leda dem. Det är så mycket ni ännu inte vet eller förstår, men snart kommer det att klarna för er som har öppna hjärtan och sinnen.

 

Mottaget och nerskrivet av Anette

 

Copyright Siljans Måsar Förlag © All Rights Reserved